Grödor med historia

Jag är en frönörd. Jag gillar också saker med historia och då framför allt de djur och de grödor som traditionellt har funnits i Sverige. De är ofta värdefulla tillgångar; fungerade de under tider när vi inte hade det lika lätt som idag, så torde de ha dessa starka fördelar även nu.

Svedjefinnarnas grödor

Under 1500-talets andra hälft invandrade många finnar till Sveriges skogar. Här erbjöds sju års skattefrihet om man började försörja sig på de platser som var obebodda. Vill du läsa om svedjefinnar, eller skogsfinnar som de också benämns, så hittade jag en intressant artikel på Wiki-rötter som drivs av Sveriges släktforskarförbund.

Skogsfinnarnas sätt att bruka marken kan delas in i tre huvudspår, där bränning av skog var en av delarna som ingick i det växelbruk man använde sig av. Därav benämningen svedje-.

Det här hade jag läst om för en tid sedan, och tyckte att det var intressant. När jag hittade en rova som hette Svedjerova var jag givetvis nyfiken på om det hade med varandra att göra. Och det hade det. Efter att ha läst om sorten så var jag tvungen att köpa frön. Jag älskar gamla kulturväxter och min man kommer från Finland.

Nelson garden Svedjerova Enon Kanta

Svedjerova

Brassica rapa L. ‘Enon kanta’

En gammal finsk kulturväxt. Odlades ofta efter att marken svedjats. Roten är plattrund och violett i färgen med en ljus undersida, vissa rötter kan få andra färger. Saftigt och trådfritt kött, låt inte rovan bli för stor 6-8 cm är lagom. God både rå och tillagad, i gratäng, gryta, ugnsbakad eller till mos.

Fler kulturarvssorter

Impecta.se har man valt att märka upp vissa sorter med etiketten ”Kulturarv”. Det ger ju information om att det är en gröda som varit värdefull under lång tid. I fjol odlade jag till exempel ‘Lokförare Bergfälts Jätteärt’ som är inläggets omslagsbild, en gråsockerärt som jag fick hemskickat av en instagramkompis. På impecta kostar den magiska sorten hela 70 kronor för 10 fröer. Otroligt. Jag har odlat och sparat en del fröer som ska sås igen i vår.

Lokförare Bergfälts Jätteärt - balja
Lokförare Bergfälts Jätteärt, balja

Smakar det så kostar det?

I år var jag sugen att testa den röda spetskålen ‘Kalibos’, även den med etiketten ”Kulturarv”. Tyvärr kostar en fröpåse 40 kronor, vilket jag tycker är dyrt. Skulle alla mina fröer ligga i den prisklassen hade jag kanske bara odlat fem-sex sorter. Och det vore ju trist. Så jag avvaktade med att köpa hem den. Och det var tur, för bara tre dagar efter att jag beställt första sändningen med fröer såg jag ett avsnitt av Sara Bäckmos vloggande, där hon berättade att hon köpt frö från en sajt. Jag kollade upp det och det visade sig vara en Ukrainsk sida med väldigt bra priser.

Som prisexempel på nämnda kål ‘Kalibos’ så kostade den på:
Impecta: 150 fröer 39,50 kr
Fröer.nu: 100 fröer 31,84 kr
Nikitovka: 200 fröer 11,09 kr

Kalibos
Spetskål ‘Kalibos’, bild: nikitovka.com

Det lönar sig alltså att leta runt lite. För min del hade det inte spelat så stor roll på antalet fröer, då jag tänkte odla max tio plantor. Men tog med det ändå ifall det är viktigt för dig att veta. Årets första beställning (med andra sorter) gjorde jag hos fröer.nu, men snart ska det iväg en till beställning av resten på önskelistan, bland annat denna ‘Kalibos’ från Nikitovka. Jag kom snabbt upp i fraktfritt, men har nämnt att jag ska beställa ifall någon av mina odlarvänner vill åka snålskjuts på frakten.

Köptips: sajten https://nikitovka.com/

Kort sagt. Jag rekommenderar att du odlar välbeprövade gamla sorter lika gärna som nya hybrider. Kolla alltid om sorten finns på annat håll också, det kan bli flera hundra kronor billigare om du odlar flera sorter.

Lev å må!

Päroland

Alla vill väl odla något ätbart? Potatis är en basföda för oss svenskar, och jag har hjälpt till med att sätta och ta upp potatis sedan jag var liten. Nu är det många år sedan sist, och jag undrar varför jag inte tänkt på att odla potatis tidigare, men nu skulle det ske!

2019 tänkte jag att jag skulle fixa mig ett potatisland. Jag är dock ingen hejare på jordfräs, och marken är ändå för lerig. Skulle den bli bra för potatisodling skulle jag måsta fräsa ner en massa stenmjöl och gödsel. Men jag hade läst en del om täckodling, och en teknik som går ut på att odla direkt på gräsmattan. Det lät ju väldigt bra.

Först fick jag tag i en rundbal med täckmaterial, i mitt fall hösilage. Därefter skruvade jag ihop en enkel träram för att det hela ska se lite prydligt ut (vi bor i ett villaområde).

Val av sorter

Jag köpte tre små påsar med sättpotatis, Granngården hade några sorter, delikatesspotatis tror jag de kallade dem. Jag valde för att förpackningen var liten och jag ville inte ha hur mycket som helst. Exra bra att påsarna var så pass små att jag tog tre olika sorter.

Utsättning av landet

Efter att ramen var utlagd, delade jag vissa potatisar så att det skulle gå jämnt upp med antalet som behövdes i ramen. Jag såg till att varje potatis hade flera ögon där groddar kunde spira. Jag lade enligt instruktioner direkt på gräsmattan. Därefter var det dags att täcka med silaget jag hade på släpet. När jag började fördela det hela över landet, märktes det att balen hade börjat brinna, det ångade av värme och var trevligt att hålla på med. Jag borde anat oråd. Mer om det strax.

Täckningen

Lagret med strömaterial ska vara ca 30-40 cm efter att man packat ihop det litegrann. Har du inte hösilage funkar ensilage, halm och gräs lika bra. Med halm kan du nog behöva gödsla lite mer under säsongen, försök läsa på om du tänkt använda det, jag har inte dubbelkollat. Här ser du bilder från arbetet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Platt fall

När landet var klart var det bara att vänta. Jag väntade och väntade. Och väntade lite till. Till sist gav jag upp. Inte en enda potatis dök upp ur den fina bädden jag gjort.

Jag försökte fundera på vad som kan ha gått snett, och till årets potatisodling ska jag göra två större ändringar.

  1. Jag ska grodda potatisen. För att kunna göra det måste jag köpa dem lite tidigare, gärna redan i maj.
  2. När jag lägger ut silaget ska jag göra det i flera tunna lager, med några dagars mellanrum. Det är för att förhindra att det börjar brinna ihop.

Troligen var det kombinationen av dessa två saker som gjorde fjolårets potatisodlande till en flopp. Bädden värmde ordentligt i flera dagar, troligen blev det för varmt för potatisarna som inte orkade skjuta iväg. Och groddarna hade bara precis blivit knoppar i potatisens ögon, de hade inte skjutit ut så som de brukar behöva göra innan man sätter dem. Men är man ivrig så är man, och nu vet jag ju hur jag inte ska göra till sommaren. Alltid något.

Plan B

Det här misslyckandet gav ändå något bra, jag satte ut mina pumpaplantor i landet, och de trivdes bra däri. Tyvärr var jag dålig på att pollinera, så frukten kom väldigt sent och pumporna hann inte bli skördeklara. Det skulle bli jättepumpor men stannade på tennisbollsstorlek. Men på´t igen bara, till sommaren blir de större!

Jättepumpan ‘Gele Reuzen’ med honblomma i knopp

Summering: Potatisland även 2020, eventuellt på ny plats. Då kan jag odla potatis och pumpor samtidigt. Vi får se. Känner mig peppad på nya tag med potatisen i alla fall. På återseende!

Några semesterinköp

Jag fick äppelträd i födelsedagspresent, men eftersom att jag fyller år i mars, så blev det inte av att köpa dem då. Alltså har jag köpt mina äppelträd nu istället. Det blev två stycken ‘Sävstaholm’ och ett ‘Charlamovsky’.

I tillägg köpte jag de Krusbär jag planerat för; tre stycken ‘Hinnonmäki gul’ och tre stycken ‘Hinnonmäki röd. Det är två sorter som verkar funka bra här i zon 5-6. Goda dessutom.

På väg till kassan backade jag tillbaka. Jag hade sett en stor vagn med flera våningar stäppsalvia av sorten ‘Caradonna’. Precis den jag har hemma, och funderat på att fylla ut rabatten med fler. Stor kruka, brukar kosta 99 kr, nu var de nedsatta till 20 kr! Jag köpte tio sådana.

Ett par – tre sommarblommor till sittgruppen på framsidan och sedan var budgeten slut. Nöjd med dagens inköp!

 

 

Blåbärstry

Jag har läst några artiklar om blåbärstry och bestämt att jag vill ha sådana.

Vi har en friväxande häck på framsidan av vårt hus, troligen en blåtry. Den är svagt giftig, och kan vara svår att särskilja från blåbärstry. Därför passar det ju också perfekt att använda blåbärstry när jag vill fortsätta med häcken på andra sidan uppfarten. Skillnaden kommer att vara så liten att förbipasserande knappast ser någon skillnad, och vi får en massa nyttiga bär att äta på köpet!

Några bra grejer med blåbärstry:

  • 2 gånger mer antioxidanter än hos vilda blåbär
  • Lättodlad
  • Goda, sötsyrliga delikatessbär
  • Extrem vinterhärdighet
  • Mognar tidigast av alla bär
  • Hälsosam, mest antioxidanter av ALLA bär!
  • Blommen är inte frostkänslig, tål cirka – 8°C på våren.

Här är några jättebra länkar om just blåbärstry:

Natur och trädgård – Artikeln som först fick mig att bli intresserad av bären.
Plantriket – en fin lista med namnsorter och även bärens egenskaper – LÄSVÄRD!
B’ströö – inköpsställe av många sorter, dessutom med bra priser och leveransmöjligheter!

Mina val av namnsorter

När jag skulle välja funderade jag på vad som var viktigast; smak eller härdighet. Blåbärstry verkar av allt att döma vara en härdig skapelse, så jag valde att satsa på smak och produktion. Det blev de kanadensiska sorterna som är lite senare än de baltiska/ryska. De kanadensiska verkar generellt vara mer förädlade för smak och skördemängd, medan de ryska är otroligt tidiga.

När du väljer namnsorter måste de blomma samtidigt för att kunna pollinera varandra, därför ska du välja ryska sorter ihop, och kanadensiska sorter ihop. Buskarna får bär även om du bara har en sort, men bären blir större om du har en passande partner till din buske.

De flesta sorter verkar bli cirka 120 cm i bredd. Då jag vill ha buskarna som häck så tänker jag typ fyra stycken per fem meter häck. Här är de sorter jag vill satsa på, kanske tre buskar av varje.

Ätbart och njutbart

Jag har kikat lite på vilka växter jag vill ha i min köksträdgård. Oftast fastnar jag i fröodlingen och glömmer bort att det finns en massa andra nyttig- och godigheter att satsa på. Träd och buskar, återkommande bär som jordgubbar och smultron, men också rabarber. Alla dessa växter ger de där godaste grejorna att ta vara på, ett bra komplement till grönsaksodlingen som mer kommer att tjäna som bas när det kommer till matlagning. Så, här kommer då litegrann om vilka saker jag vill ha i trädgården.

Krusbär

I höstas var jag och sambon i Öjebyn på försöksgården som SLU har. Där provodlar man alla möjliga sorters ätbara grödor. Bland annat blev vi helt sålda på krusbär! ‘Hinnonmäki röd’ och ‘Hinnonmäki gul’ var överlägset godast – och hade dessutom störst bär. Så det var givna kandidater på listan för köksträdgården.

Svarta vinbär

Vi provsmakade även olika sorters svarta vinbär, där skillnaderna i smak var betydligt större än man kan tro. Jag har dock glömt vilka som vi gillade mest, så de svarta vinbärsbuskar vi skaffar får lov att komma från andra håll tills vidare. Blir buskarna sjuka eller om bären inte smakar tillräckligt bra, kanske jag skaffar namnsorter som fyller våra önskemål. Troligen landar valet på sorten som heter just ‘Öjebyn’, som verkar överlägset bäst anpassad för vår växtzon.

svarta-vinbar
Svarta vinbär

Äpplen

Äppelträd fanns det också i Öjebyn, men de lade jag inte någon större vikt vid. Jag vill ha ett ‘Silva’, som är Norrbottens landskapsäpple. En vän har ett sådant, och frukten är god och trädet vackert. De egenskaperna räcker för mig. Jag har kikat lite på Blomkvist plantskola i Finland, där det fanns många fler sorters äpplen att satsa på, även för vårt klimat i zon 5-7. Det blir ett eget inlägg om äpplen senare, men jag vill säga att det blir åtminstone två träd, i alla fall till att börja med.

Norrbottens landskapsäpple 'Silva'
Norrbottens landskapsäpple ‘Silva’