Jag fick äppelträd i födelsedagspresent, men eftersom att jag fyller år i mars, så blev det inte av att köpa dem då. Alltså har jag köpt mina äppelträd nu istället. Det blev två stycken ‘Sävstaholm’ och ett ‘Charlamovsky’.
I tillägg köpte jag de Krusbär jag planerat för; tre stycken ‘Hinnonmäki gul’ och tre stycken ‘Hinnonmäki röd. Det är två sorter som verkar funka bra här i zon 5-6. Goda dessutom.
På väg till kassan backade jag tillbaka. Jag hade sett en stor vagn med flera våningar stäppsalvia av sorten ‘Caradonna’. Precis den jag har hemma, och funderat på att fylla ut rabatten med fler. Stor kruka, brukar kosta 99 kr, nu var de nedsatta till 20 kr! Jag köpte tio sådana.
Ett par – tre sommarblommor till sittgruppen på framsidan och sedan var budgeten slut. Nöjd med dagens inköp!
Jag har läst några artiklar om blåbärstry och bestämt att jag vill ha sådana.
Vi har en friväxande häck på framsidan av vårt hus, troligen en blåtry. Den är svagt giftig, och kan vara svår att särskilja från blåbärstry. Därför passar det ju också perfekt att använda blåbärstry när jag vill fortsätta med häcken på andra sidan uppfarten. Skillnaden kommer att vara så liten att förbipasserande knappast ser någon skillnad, och vi får en massa nyttiga bär att äta på köpet!
Några bra grejer med blåbärstry:
2 gånger mer antioxidanter än hos vilda blåbär
Lättodlad
Goda, sötsyrliga delikatessbär
Extrem vinterhärdighet
Mognar tidigast av alla bär
Hälsosam, mest antioxidanter av ALLA bär!
Blommen är inte frostkänslig, tål cirka – 8°C på våren.
När jag skulle välja funderade jag på vad som var viktigast; smak eller härdighet. Blåbärstry verkar av allt att döma vara en härdig skapelse, så jag valde att satsa på smak och produktion. Det blev de kanadensiska sorterna som är lite senare än de baltiska/ryska. De kanadensiska verkar generellt vara mer förädlade för smak och skördemängd, medan de ryska är otroligt tidiga.
När du väljer namnsorter måste de blomma samtidigt för att kunna pollinera varandra, därför ska du välja ryska sorter ihop, och kanadensiska sorter ihop. Buskarna får bär även om du bara har en sort, men bären blir större om du har en passande partner till din buske.
De flesta sorter verkar bli cirka 120 cm i bredd. Då jag vill ha buskarna som häck så tänker jag typ fyra stycken per fem meter häck. Här är de sorter jag vill satsa på, kanske tre buskar av varje.
‘Aurora’, kanadensisk sort, söta avlånga bär ca 2 gram, upp till 5-6 kg bär på en buske. Busken är högväxande, men ganska smal, 180×120 cm.
‘Borealis’, kanadensisk sort, bären ca 1,6 gr, mycket söta, ger upp till 4 kg/buske. Busken är kompakt och småvuxen, blir cirka 140 cm hög och 120 cm bred.
‘Honeybee’, kanadensisk sort, bären ca 1,9 gr, söt med lite bitterhet. Dessertkvalitet, tappar inte bären, ca 4-5 kg/buske. Busken blir cirka 120-150 cm hög och bred.
Jag har kikat lite på vilka växter jag vill ha i min köksträdgård. Oftast fastnar jag i fröodlingen och glömmer bort att det finns en massa andra nyttig- och godigheter att satsa på. Träd och buskar, återkommande bär som jordgubbar och smultron, men också rabarber. Alla dessa växter ger de där godaste grejorna att ta vara på, ett bra komplement till grönsaksodlingen som mer kommer att tjäna som bas när det kommer till matlagning. Så, här kommer då litegrann om vilka saker jag vill ha i trädgården.
Krusbär
I höstas var jag och sambon i Öjebyn på försöksgården som SLU har. Där provodlar man alla möjliga sorters ätbara grödor. Bland annat blev vi helt sålda på krusbär! ‘Hinnonmäki röd’ och ‘Hinnonmäki gul’ var överlägset godast – och hade dessutom störst bär. Så det var givna kandidater på listan för köksträdgården.
Krusbär ‘Hinnonmäki gul’
Krusbär ‘Hinnonmäki röd’
Svarta vinbär
Vi provsmakade även olika sorters svarta vinbär, där skillnaderna i smak var betydligt större än man kan tro. Jag har dock glömt vilka som vi gillade mest, så de svarta vinbärsbuskar vi skaffar får lov att komma från andra håll tills vidare. Blir buskarna sjuka eller om bären inte smakar tillräckligt bra, kanske jag skaffar namnsorter som fyller våra önskemål. Troligen landar valet på sorten som heter just ‘Öjebyn’, som verkar överlägset bäst anpassad för vår växtzon.
Svarta vinbär
Äpplen
Äppelträd fanns det också i Öjebyn, men de lade jag inte någon större vikt vid. Jag vill ha ett ‘Silva’, som är Norrbottens landskapsäpple. En vän har ett sådant, och frukten är god och trädet vackert. De egenskaperna räcker för mig. Jag har kikat lite på Blomkvist plantskola i Finland, där det fanns många fler sorters äpplen att satsa på, även för vårt klimat i zon 5-7. Det blir ett eget inlägg om äpplen senare, men jag vill säga att det blir åtminstone två träd, i alla fall till att börja med.
Fridas trädgårdstankar 